För några veckor sedan köpte jag mig en underbar handdukshängare från Fridas Gård. Ni vet, en sådan där med porslinshuvud, jättefin. Hela familjen uppskattade den - till och med så mycket visade sig att varje gång min tioåring satt på toaletten (som för övrigt kan sitta där läänge) fingrade han på denna fina hängare.
En kväll när jag efter en slitsam arbetsdag (hrm) satt i min soffa och kopplade av med lite tevetittande, hör jag världens vrål från toaletten! Först ett plopp, sedan ett vrål och till slut ett skri. Jag for ut med andan i halsen, nu har det hänt något allvarligt! Där står min son, skamsen och förtvivlad med tårar i ögonen och säger förlååt... Min fina porslinsknopp är borta! Jag tittar på min son som sneglar ner mot toalettstolen. Nää, du menar väl inte...börjar jag. Joo, får jag ynkligt till svar. Kan ju tillägga att vid det här laget har gubben min också tillkommit och nu står tre idioter och glor ner i en toalettstol full med toalettpapper och ja, ni förstår nog. Nää, säger jag igen, min fina knopp...., min fina hängare... Jag försöker få dessa två män i huset att göra vad som är rätt, fiska upp den. Blä, säger båda, aldrig i livet. Fin var den, men inte så fin. *Hrmf* Jag får helt enkelt styra kosan till köket och leta i lådorna för att hitta ett lämpligt metspö. Vad passar då till denna lilla porslinsboll? Jo, en gammal spagettihåv i plast! Upp kom bollen, diskas och kokas - för säkerhet skull. Sleven, ja den hamnade naturligtvis i soporna - för inte kan väl den behövas en andra gång??
