Idag har min vardag varit för jäklig, stressig och jäklig. Får man säga så? Jepp. Idag får man. Stress på jobb, stress hemma. Men, som en kollega sa till mig idag. Hon har nästan stressigare hemma. Kan nog hålla med, fast jag har vårdbidrag och kan tack vare det sluta tidigare om dagarna. Hinner inte ändå. Hur fixar andra människor det? Ni vet de där som alltid har lika städat överallt, tvätten tvättad och struken och på sin plats, barnen alltid lika rena och fina, läxor, sport, vänner... Jag fattar det inte. Tack och lov kan man fuska. Idag har jag fuskat. Se där, nu har jag avslöjat mig, haha... Lunchen bestod av mat från korvkiosken. Barnen överlevde minsann! Nu närmar sig julen också, julafton om två veckor - herregud! Jag som ingenting gjort. Nu ljuger jag, pyntet är framme och halva huset har fått putsade fönster. Andra halvan får leva med nerrullade persienner. Det går ju det med. Det är ändå så mörkt att ingen ser skillnaden. Eller så tror grannarna att vi blivit extremt skygga, haha... Lussebaket har jag löst på smart sätt. Dagis ska sälja på torsdag på sin julbasar. Puh! En sak till avbockad. Vad mer? Hmm... Jodå, julgrannen ska inhandlas imorgon och gubben fixar det traditionella pepparkakshuset och pepparkakorna till helgen. Vi överlever nog denna jul också.
Men så mitt i denna vardag finns det också ljuvliga saker som man inte får glömma. De där små stunderna som gör det värt att orka fortsätta i samma tempo. När man ligger och plaskar i värmebassäng bland alla gamla tanter på sin värmegympa och njuter av lugnet eller när man sedan sitter vid matbordet och båda barnen skrålar i kör: "panta lucia!" DÅ är livet härligt!
