Teknikens under...

Satt igårkväll och försökte "hotta upp" bloggen, men fick inte rätt på det förrän idag. Suck, från att har varit en mycket mycket "kan själv"- tjej, både vad gäller byte av kontakter på sladdar eller uppsättning av spegelvägg á la 80-tal med sisådär sjuhundra borrhål i en vägg, finner jag mig nu ofta okunnig i tekniska saker och har ofta tummen mitt i näven, väldigt frustrerande. Är det så att man på något osynligt vis förvandlats till sin egen mor, som för övrigt är den mest otekniska person jag känner - en annars mycket intelligent människa, men som inte ens kan skruva i en skruv? Riktigt så illa är det väl inte ställt i detta hem, men guud så skönt det är att slippa sånt och kunna kalla på gubben min! Jag tappar tålamodet, jag som kan sy gardiner hur länge som helst (även om det absolut inte är en favoritsyssla)och pynta huset i det oändliga... För det kan väl inte vara så att man helt enkelt blivit bekväm på "gamla dar"?? Moi, som är i sina bästa år! Nåja, man har tack och lov blivit bättre på andra saker, sköta ekonomi, hushåll, barn och arbete är väl inte så illa pinkat - men även mindre viktiga saker såsom shopping, vet dock inte om gubben håller med eller om det nu är något att vara stolt över, haha... När man var yngre for man omkring som ett yrväder och visste varken ut eller in. Man flamsade och tramsade i kön med bästa väninnan och kom oftast hem med impulsköp. Känner ni igen er?

På tal om shopping, var inom lite loppisar häromdagen och gjorde några fynd. Har nu äntligen hittat en taklampa till sovrummet men även en ljuslykta till hallen som för övrigt var en emaljgrön utebelysning från början:



Sköt om er!