Tack alla goa människor!

... för er omtanke efter mitt förra inlägg. Vet egentligen inte vad denna blogg ska innehålla. Blir väl mest struntprat, inredning,loppisar osv. Men, ibland vill jag ändå kunna kläcka ur mig sånt som bubblar inom en och det känns förbannat skönt efteråt!

Så, till ett lite lättare inlägg idag...
Detta hände när Nicklas, då 8 år gammal, precis börjat i en ny klass. Jag hade inte träffat fröken än, men hört mycket gott om henne. En varm sommardag skulle klassen på utflykt till Fredriksdal. De skulle få mat på plats och behövde endast ha med varsin ryggsäck med klädombyte. Sagt och gjort. Dagen kom, de hade superkul och väl hemma tömde jag hans ryggsäck under tiden han pladdrade på om allt som hänt.

Tiden gick... Ungefär en vecka senare hämtar jag Nicke vid skolan och han säger halvgråten i bilen:
"- Mamma,vi måste köpa en ny väska till mig".
Jag frågade honom om den gått isönder varpå han svarar:
"- Nää, men hamburgaren som blev över från utflykten låg kvar i väskan och allt har blivit till en enda sörja."
"- Vaa??" Blev min kommentar, helt förvånad. Hamburgare??

Jodå, de hade mycket riktigt fått varsin hamburgare på utflykten, han hade inte orkat äta mer än hälften och därför stoppat ner resterande i sin väska. Denna hade jag alltså inte känt när jag viftade runt efter hans kläder. Han hade dessutom hällt allt ut allt innehåll i klassrummet - mitt framför en fröken som jag aldrig träffat förut och visat henne förödelsen. Böcker och allt i en enda sörja.
Hm, tror ni jag hade lust att dra hem fröken för att visa; vi är INGA lortpellar och vi vet hur man städar!
Pinsamt? Jodå, lite grand...

Kram från en generad mamma