Julefrid och allt det dära...

Hmm, ni kanske hör på min ton att julstämman inte riktigt infunnit sig än? Jag går fortfarande och väntar på den. Inte ens besöket på Vellingeblomman gjorde någon större nytta, hur mysigt där än var. För när jag kom hem därifrån hade min fina vita amaryllis jag köpt gått isönder där den låg i bakluckan och julstjärnan i papp som var såå fin visade sig vara ljuslila inuti. Grr...
Alex ögon tindrar och han längtar varje dag efter tomten! Hans tomte som för övrigt har tappat sin ena hand, är numera en förklädd Luke Skywalker från Starwars eftersom han i filmen blev av med den av någon mysko anledning. Och, under skägget finns där någonstans en haka - tror vi i alla fall.
Så här fint har jag pyntat i köket, ni ser en liten del av det hela. Jodå, hela huset är pyntat (hrm, nästan) så jag är något stolt faktiskt!

Imorgon börjar vår bostadsrenovering här i kvarteret. De ska sätta upp byggnadsställningar runt huset imorgon och börja rota i våra takrännor och pannor. Blir säkert jättebra. Känner jag mig själv kommer jag absolut ha glömt detta till i morgon bitti och möter väl en stackars arbetare halvnaken och yrvaken. Stackare, kommer bli en syn han aldrig glömmer - hoppas han har livförsäkring....

Mina urnor har blivit pyntade med både spets och prismor...

Ett gammalt silverfat fick lite mossbollar och mandelformar. Ljustakarna i bakgrunden fick lite pynt de också med både papper med gammal text och snören...

Till och med tallrikshyllan fick lite julpynt, hjärtan som Lotta från "min trygga vrå" har sytt och lite annat smått o gott...
Sköt om er!

Smelly, smelly cat....

Kommer ni ihåg Phoebe´s ljuva sånger? Hon från tv-serien "Vänner". En liten yrpanna klinkandes på en gitarr? Jag känner att jag är liite lik henne - fast kanske inte så ren som henne alltid och istället för gitarren har jag antingen en diskborste eller en stekpanna...
Ja, min blogg har i alla fall en en röd tråd och den kallas för renhet. Varför? Jo, det ska jag tala om! Min dusch spökar. Jepp, ni läste rätt. Duschslangen som för övrigt inte har något fel på sig enligt min gubbe ploppar av varje gång jag ska in i duschen. Det slutar med att jag efter typ 10:e gången svär de fulaste orden jag kan komma på (vilket börjar märkas på min minste, suck) och skolduscharna där man sprang in och ut är en överdrift i mitt fall! Idag kommer jag halvtvålad med bubblande hår ner till Vellingeblomman där jag och min familj ska spendera vår lördag. Tur att man har självlockar - det kanske inte syns så farligt. Mina röda ögon efter all tvål (får ju bocka mig ner varje gång den ploppar ur och sätta in den igen och då rinner shampo/duschtvål in i ögonen) matchar ju allt julrött, haha...
Nog om min tvätt, jag tror nog ni har fått bilden klar för er, hrm... I eftermiddag ska jag försöka blogga lite om julpyntet jag satt upp här hemma, t ex om min hemmagjorda krans som slutade som ett ovalt O istället, suck. Nåja, mer om detta senare.
Ha det gott!

Money, money, money...

Häromdagen kom Nickes kompis och berättade att hans pappa vunnit x-antal miljoner på travet. Jag fick genast något drömmande i blicken. Tänk va! Kunna shoppa som en galning varje dag! Undrar om man någonsin tröttnat på det eller om det är en klyscha man intalar sig själv för att inte deppa ihop över sin egna skrala plånbok?

Idag har vi provat sängar á la lyx på Jysk. Jag vet, lyxsängar och Jysk kanske inte klickar så värst - men, hissängar för mig är i alla fall lyx, känt märke eller ej. Vi låg där ett bra tag ända tills personalen tröttnade och på ett fint sätt frågade om vi behövde någon hjälp - för att sedan vänta på att vi skulle lyfta oss upp ur dessa ljuvliga sängar, typiskt.
Granntösen Cajsa låg i en, Alex babblandes i en annan och jag i den tredje. Cajsas mamma Lotta var så vänlig så och provade knapparna åt mig - mest för att se om sängen gick att fälla i hop helt, hrmf... Jag fick mig dagens motion åtminstonde, situps utan att behöva lyfta så mycket av egen kraft - inte så dumt. Jag har nu äntligen hittat min egna träningsform. Om den hjälper så mycket vete katten, men den är jäkligt behaglig!

Ha en trevlig lördag!

Hej alla godingar!

Åh, nu har det nog varit min längsta paus någonsin? Mycket har hänt. Jag har varit helt klubbad av värk om kvällarna. Min Sarkoidos med knölros blir allt värre och jag håller på att öka upp min medicin. Nicke har opererat bort sina halsmandlar och vi har varit på årlig kontroll med Alex på Östra sjukhuset i Göteborg. Vi njuter av vardagen som ni märker, hrm...

Resan till Göteborg blev ju en historia i sig. Vi kom upp ur sängen i tid, men på något vis tickade klockan fortare än vad vi hann med. Jag hoppade in i duschen (nåja, hoppa och hoppa), på med vattnet så varmt som möjligt och tvålade in både knopp och kropp. Då slutar vattnet rinna. Jag hör det, men får inget på mig. Va i helskotta?? Då ser jag att slangen hoppat av! Trycker in den, den hoppar ur. Jag skriker både det ena svarta ordet efter det andra och det slutar med att jag står framlutandes och håller in slangen med vänsterhand och duschar av mig med högerhand. Mycket osmidigt, men ren blev jag till slut. Ögonen som vid det här laget fått mer än en daglig dos av tvål in i hornhinnan var rödsprängda och svullna hela dagen, suck.
När vi lämnat Skåne och närmar oss Varberg vilket var vårt nästa närmaste resemål förutom duschen då, öppnar sig himlen och det kommer ett skyfall. Såklart, varför inte? Barnen hade blivit lovade en tur inom Varbergs fästning och ett löfte är ju ett löfte. Stabbebor som vi är hade vi helt glömt kvar regnkläderna som så vackert låg kvar i hallgarderoben. Sedan kan jag tillägga att Varbergs fästning är just vad det heter - en fästning. Jag förbannade personen som kommit på denna byggnad för hur jäkla lätt var det att stapla sig uppför brant kullerstensbacke klädd i tjock ullkappa och klackstövlar??
Resten av resan gick bra. Jobbigt för Alex på sjukhuset eftersom de hade planerat lite ologiskt denna gång. Ögonundersökning med droppar i ögonen så man ser suddigt är kanske inte det bästa för ett barn med balanssvårigheter och som ska på sjukgymnastiksövningar efteråt.
Vår nye neurolog var dock helt underbar! Äntligen en läkare som inte bara tog upp sjukdomen i sig utan vad den för med sig, planering inför framtiden, vad vi har för uppbackning och stöd etc. Kändes som en enorm lättnad! Jag tackade honom av hela mitt hjärta med att blöda ner hans stol med babyblå klädsel i läkarrummet. Jodå, ni läste rätt. Ni förstår, min kropp var schysst nog att ge mig mensen innan vi stack hemifrån och jag läckte som ett såll trots diverse attaraljer instoppade både här och där. Det enda som saknades var en hushållsrulle som jag faktiskt på allvar funderade på att fästa mellan bena!
Pinsamt? Jodå, en aning. Det värsta är att jag måste dit nästa år igen...