Planeringsdag

Igår var vi i Malmö med jobb. Vi hade planeringsdag som det så fint heter och hade riktigt trevligt. Ja, vad lärde man sig nu då under denna dag? Jo, att stolarna var jäkligt obehagliga att sitta på en hel dag trots naturlig fodring i denna rumpa, den italienska maten vi bjöds på var helt ljuuvlig för smaklökarna och slutligen att nya skor är ingen hit att ta på sig en sådan dag... Kanske inte riktigt det cheferna var ute efter, haha...

Idag blev det ett kort inlägg, sofflocket kallar. Får se vad som visas på dumburken, strykhögen får vänta någon dag till...

Sköt om er!

Tantvarning!

Man närmar ju sig fyrtio med stormsteg - inte för att man behöver vara någon tant för det, men när man var liten så hade man ju en tanke om att alla som fyllt 25 var i stort sett en tant. Och, jag får nog hålla med om det - ibland. Inget jag talar om högt. Men visst, signalerna finns där och de blir allt mer svåra att blunda för. Ett exempel; när ni köper ägg - öppnar ni då förpackningen för att se om äggen är hela? Jodå, jag med. Sådana saker, inget stort - men ändå. Eller när ni handlar skor, visst ser ni ut de som är snyggast - men köper ni dem som är bekvämast? Oavsett när ni ska använda dem, tänk inte festskor nu utan handen på hjärtat - vilket par tar ni?Kan även sitta och reta mig på min gitarrspelande man, förr hade man tindrat med sina ögon och tyckt att han spelade gudoomligt! Nu?... hmm, retar mig mest på att han har tiden att sitta och plinka! Så, jag erkänner. Jag har blivit en tant - om än motvilligt!
Kram på er alla
från
Tanten, med jäkligt bekväma skor och hela ägg!

Fruga sökes....

"En karl i sina bästa år, 100 plus - har överlevt både en och annan fru fru och varit med om det mesta. Lite knotig men för övrigt frisk. Behöver en fruga som kan laga go mat så man kan få äta upp sig lite - intresserad? Ring kyrkogården!"

Bild från Vellingeblomman

I lördags stack vi till Vellingeblomman i ja, just det - Vellinge! De har alltid en utställning som förknippas med olika högtider, som nu Halloween. Vete i katten egentligen om man kan kalla Halloween för högtid, men jag och Patrik är barnsligt förtjusta i det! Tyvärr är Alex livrädd och håller på att krypa ur sitt eget skinn varje år han ser alla masker odyl och Nicke är måttligt road, han har bara ögon för sin fotboll, kompisar och tevespel. Annars har vi i alla år sedan Nicke var typ 3 haft våra halloweenfester för Nicke och hans kompisar. Patrik har en jäkla fantasi och kan nog skrämma slag på de flesta, och jag, jaa, jag stod för shoppingen - det är ju det jag kan bäst, haha...
Så, idag visar jag lite bilder från en av festerna som vi ordnade - senast i festlokalen i kvarteret för barnen. Och ja, föräldrarna är fortfarande på talande fot med oss! Det ni ser är inte allt. Lokalen var dessutom nersläckt och endast små, små spots var tända - allt för att få till den riktigt kusliga atmosfären. Vi hade fyllt lokalen med spindelnät och spindlar, råttor, fladdermöss, avklippta fingrar till lunch, grönt häxhår mm. Kul hade vi - både stora och små!





Sköt om er!

Gourmethästar??

Tack för era roliga kommentarer!

Idag tänkte jag berätta lite om min härliga utflykt igår med min lille Alex. Nicke som är elva år får man ju aldrig med sig på cykelturer - nä, guud så hemskt om någon skull råka få syn på att han är ute och cyklar med sin mamma!

Cykelkorgen var fullastad med bröd som min ljuvliga grannfru så snällt gett till oss och vi for först iväg till grisarna. Alex berättade för grisarna - och mig, om skogsmulle. Ni förstår, skogsmulle är alltid grönklädd och bor oftast högt uppe i ett träd. Med spindelmannenmössa på huvudet- mycket viktigt.

När så grisarna var mätta och belåtna - ja, de blev faktiskt det efter typ 5 limpor (!), var det så dags för utfodring av hästarna. Alex älskar hästar - och är samtidigt livrädd för dem så själva matningen får jag stå för. Glad i hågen lämnar jag över en brödskiva - tror ni inte att hästkraken spottar ut eländet?? Jodå, han tittar på mig med högdragen min som om han undrade va i helskotta det var för skit jag försökte förgifta honom med?? Iväg for vi till närmsta butik och köpte morötter. Hästarna åt som aldrig förr. Väl hemma får jag reda på av min ljuvliga grannfru (jaa, hon heter faktiskt så :-D) att man inte längre får mata hästar med morötter, de får nämligen kolik av dem.

Suck, så inte nog med att våra hästar i Landskrona är några jäkla gourmetsmakare - de tål inte morötter heller för sina känsliga magar!

Undras om det ligger ett gäng hästar på rygg med benen uppåt sträck i hagen idag, hmm...?

Sköt om er!

Badkarselände...

Igår badade jag. Jaha?, tänker ni - är det så ovanligt då med att tvätta sig?? Nää, kanske inte just tvätten i sig, men badet. Sist jag badade var faktiskt ba. Historien kör ju med before Christ, jag kör med before Alex.

Jag njöt som sagt av detta bad, det var som balsam för själen. Barnen låg och sov, de snarkade ljudligt i sina sängar. Gubben min jobbade. Inte ett knyst hördes i huset. Efter en tids avkoppling - så pass att min hud åldrats sisådär 30 år var det då dags att kliva upp. Jaa, hur fan gör man?? Det var banne mig lättare sagt än gjort. Hur fasiken kommer man upp smidigt upp ur ett badkar med värkande leder?? Lyfta mig upp gick inte, knäna ömmade och benen kändes som om de skulle gå mitt av. Ligga på sidan och kravla mig upp? Ännu värre. Med mycket möda och besvär - och avbrott för mitt hysteriska fnissande, kom jag äntligen upp. Tack gode gud ändå att jag var ensam hemma! Patrik hade väl låst in mig på hispan annars, haha...
Lycklig över att äntligen klarat mig ur denna pärs sätter jag mig för att pinka. Upptäcker till min fasa när jag är klar att det saknas toapapper. Grr...
Jag hamnade med andra ord i detta förbannade kar åter igen. Denna gången blev det dock det gamla vanliga: en hederlig dusch!



Visar idag som jag lovade lite nytt från hallen. Hittade detta slagbord på loppis för ynka 75 kronor - jo, ni läste rätt! Man kan ju inte bara låta bli då att köpa det, eller hur?? (moi, köpmani?? - näädå!)


Som vanligt, sköt om er!

Oj, va tiden går när man har roligt! Nää, så mycket roligt har här kanske inte varit. Läkarna på reumatologen i Lund har ändrat sig - igen. Nu har jag tydligen Sarkoidos, dvs en bindvävssjukdom som satt sig på mina leder och ger bl a knölros på mina anklar - jaa, varför ska jag få vanliga åkommor - vore väl trist annars??!! Positiva är att den tydligen kan gå över om några år (!), men den gör så vansinnigt ont! Slemsäckarna i rumpan - släng er i väggen! Kvällarna dessa veckor har varit ett rent helvete. Nu har jag börjat min upptrappning med cellgifter så nu håller jag tummarna att det ska hjälpa! En av biverkningarna kan dock vara viktminskning - inget jag sörjer över precis...:-D

Nog om sjukdomar, blir så trist att plöja igenom...

Jag vann ju en liten present från en mycket trevlig jänta som har bloggen Hemma hos lilla mig. Stort tack till dig, Eva!


Annars har här väl inte hänt så värst mycket... eller jo, det har det ju faktiskt. Vi hade seans härom veckan. Nu är det seanspartyn som gäller. Innan var det ju smyckeparty, klädesparty, sexparty och gud vet allt. Man får ju ta det som det är, ganska kul faktiskt! Det var lugna andar i alla fall, inga bord lyfte och inga saker flygandes omkring...

Patrik har förresten byggt en ljuvligt skåp till mig, det är skönt med en händig karl i huset, haha... Vi hämtade ett par gamla fönster som jag hittade på Blocket, de skulle bara slängas. Hade stått i en gammal lada i över trettio år. En annans skräp, en annans skatt - är det inte så man säger? Tidningskorgen som stått i trädgården i sommar fick flytta in och golvlampan jag fyndade på loppis för några veckor sedan fick ett par nya skärmar från Ikea.



Nästa gång ska jag visa vad jag gjort i hallen, tills dess:
Sköt om er!