Badkarselände...

Igår badade jag. Jaha?, tänker ni - är det så ovanligt då med att tvätta sig?? Nää, kanske inte just tvätten i sig, men badet. Sist jag badade var faktiskt ba. Historien kör ju med before Christ, jag kör med before Alex.

Jag njöt som sagt av detta bad, det var som balsam för själen. Barnen låg och sov, de snarkade ljudligt i sina sängar. Gubben min jobbade. Inte ett knyst hördes i huset. Efter en tids avkoppling - så pass att min hud åldrats sisådär 30 år var det då dags att kliva upp. Jaa, hur fan gör man?? Det var banne mig lättare sagt än gjort. Hur fasiken kommer man upp smidigt upp ur ett badkar med värkande leder?? Lyfta mig upp gick inte, knäna ömmade och benen kändes som om de skulle gå mitt av. Ligga på sidan och kravla mig upp? Ännu värre. Med mycket möda och besvär - och avbrott för mitt hysteriska fnissande, kom jag äntligen upp. Tack gode gud ändå att jag var ensam hemma! Patrik hade väl låst in mig på hispan annars, haha...
Lycklig över att äntligen klarat mig ur denna pärs sätter jag mig för att pinka. Upptäcker till min fasa när jag är klar att det saknas toapapper. Grr...
Jag hamnade med andra ord i detta förbannade kar åter igen. Denna gången blev det dock det gamla vanliga: en hederlig dusch!



Visar idag som jag lovade lite nytt från hallen. Hittade detta slagbord på loppis för ynka 75 kronor - jo, ni läste rätt! Man kan ju inte bara låta bli då att köpa det, eller hur?? (moi, köpmani?? - näädå!)


Som vanligt, sköt om er!